Andra halvan av veckan i Kimito

På tisdagen 20 juli var det dags för mig att ta över James och Per fick några barnfria dagar.

Första dygnet var James av någon anledning superrädd för min pappa. Han har aldrig varit det förut, och var inte det då dom träffades bara två veckor tidigare. Och har som tur inte heller varit det efter det där dygnet.

Ibland behöver man sitta vid köksbordet och läsa lite innan kvällsmaten. 

En kväll då jag kom ner efter att ha nattat James hade Alma tagit sig halvvägs upp i trappan. Sen var trappsteget för smalt för att hon skulle kunna ta sig vidare, och neråt klarar hon inte av att gå. Överlag går hon inte i trappor, eller det är få trappor hon klarar av, men hos mamma och pappa så kan hon ibland gå upp några trappsteg. Till exempel för att titta ut genom fönstret, eller då hon menar att det är dags att gå och lägga sig. Men den här gången hade hon tagit sig högre upp än vanligt.

22 juli letade mamma fram en av mina gamla tröjor då mamma och pappa skulle ut och gå med James och Alma! Han blev självklart så himla söt i den. Han ser dessutom gladare ut än vad jag gör på mitt foto, hehe.

Alma hittade en ny favoritplats. Hängmattan. Tydligen kunde hon ligga där hur länge som helst, så länge hon hade pappa med sig. Helst skulle hon legat där hela dagarna.

21 juli började James på allvar åla omkring med en mer ordentlig fart än förut. Efter det for han omkring mest hela tiden, i full fart, och hittade på bus allt vad han hann.

En liten sväng hann vi ut med selen också.

En favoritsyssla vid köksbordet var att tugga och skrapa på tallrikstabletterna. Och dra omkring dom och slänga dom på golvet.

Lördagen den 24 juli packade vi in oss i bilen igen och åkte tillbaka hem till Helsingfors. Efter en lång vecka med mycket roligt var vi alla trötta. James sov igen nästan hela vägen hem, och jag fick agera extra solskydd när det behövdes.

Under andra halvan av veckan i Kimito hann vi också hälsa på min mommo och en av mina kusiner + hans mamma och ena syster. Så nu har lite flera nära och kära äntligen fått träffa James! Och det har gått så bra. Vi var lite oroliga hur han skulle hantera att träffa en hel del nya människor på kort tid, speciellt efter hans plötsliga reaktion på min pappa som han ändå träffat flera gånger. På grund av pandemin har vi inte varit runt så mycket och vi har inte haft så mycket gäster, så James har verkligen inte träffat så många hittills.

Det var så roligt att äntligen vara i Kimito lite flera dagar igen! Jag hoppas verkligen att pandemin ska ge med sig snart så det ska kännas mer okay och säkert att vara där (eller att röra på sig överhuvudtaget), och att vi snart också ska ha orken och lusten att åka lite oftare. Det känns som det börjar bli lättare att åka med James nu, så snaaart, snart kanske det blir flitigare besök dit igen.