Idag har det varit en så himla lång dag.
8:40 skulle vi vara hos veterinären eftersom Alma skulle få vaccin. Vi var lite oroliga. Då hon fick sin första dos för ett år sen gick allt hur fint som helst. Då hon fick sin andra dos + rabiesvaccin fick hon en reaktion som inte var så kul. Därför valde vi den här gången att hon skulle få ett annat märkes vaccin, och dessutom göra så att hon inte får rabiesvaccinet samtidigt. Ungefär alla vi pratat med som har erfarenhet och kunskap inom området sa att det var en ganska liten risk att något skulle hända då vi valde att göra så den här gången, men såklart var vi lite oroliga.
Hon var lite rädd och ynklig medan hon blev undersökt, men då hon fick själva sprutan gick allt bra. Hon var glad och nöjd en stund efter, men kanske 10 minuter efter att hon fått sprutan och vi stod och väntade på att få betala började hon spy. Och hon spydde och spydde och spydde och var ynklig och ledsen. Vi meddelade snabbt receptionisten som tog kontakt med veterinären som gett henne sprutan, och hon var snabbt ute hos Alma. Alma blev förd iväg för att få lite medicin och vi väntade utanför. Lååååånga 15 minuter eller hur länge det nu var. Fast vi visste att hon var i goda händer var det ändå riktigt jobbigt att sitta där och vänta.
Veterinären kom sen ut och berättade att allt var under kontroll, men att hon fick mediciner och skulle hållas kvar för kontroll minst en timme. Vi bestämde oss för att ta en sväng hem under tiden istället för att sitta och oroa oss där. Tillbaka var vi 1-1,5 timme senare, och en mycket glad och ivrig hund fick följa med oss hem.
En glad och ivrig hund med en rakad fläck på vardera framben (de ljusare fläckarna högt upp på hennes korta små ben).
Alma var glad och nöjd, men lite trött. Vi kurade ihop oss i soffan alla tre, och satt där och myste och tittade på tv. Vi tänkte att nu skulle nog dagen lugna ner oss. Per och jag var också trötta och såg fram emot en lugn resten av dagen. Men nehej, så enkelt skulle vi inte klara oss undan.
1-1,5 timme efter att vi kommit hem (~4 timmar efter hennes vaccination) började hela hennes nos/mun svälla upp på liknande sätt som hela hon gjorde sist hon vaccinerades. Vi kontaktade djursjukhuset igen, som sa att vi skulle ge henne kyypakkaus. Per ilade iväg till apoteket och hämtade.
Sist hon reagerade på vaccinet var hon riktigt hängig och flat och ledsen hela dagen, och lite ännu dagen efter. och hela hon svällde upp. Den här gången har det bara varit munnen/nosen, och hon har ganska långt varit sig själv. Utöver den vanliga vaccintröttheten och för att det varit en lång dag har hon varit pigg och ivrig. Inga som helst tecken på att det skulle vara något väldigt annorlunda. Då och då har hon tyckt att det kliat i ansiktet, men i och med att hon fick medicin så fort efter att hon började svälla upp verkar det inte varit så farligt. Hon har haft bra aptit och har glatt varit ut och gått omkring, och till och med morrat och skällt lite åt människor hon sett utanför fönstret. Och där emellan har hon bara velat vara riktigt, riktigt nära och myst.
Nu under kvällen har svullnaden börjat ge med sig lite. Visst är hon ännu lite svullen, men det är mycket, mycket bättre.
Om en månad är det meningen att det är dags för hennes rabiesvaccin. Vi håller tummarna för att det ska gå bättre. Vi ska dessutom ta ett ordentligare samtal med veterinären angående hur vi ska gå vidare vad gäller framtida vaccinationer.
Nu hoppas vi att morgondagen och resten av veckan ska bli lite bättre. Det här har varit en lång och tung dag.
På tal om något lite annat, nog hundrelaterat med betydligt trevligare, så är det idag ett år sen vi blev hundägare. 19 mars 2017 hämtade vi hem Alma, som då var yttepyttejätteliten! Tyvärr verkar jag inte ha något foto på henne från just den dagen på den här datorn, så jag bjuder på ett då vi hade haft henne typ en månad istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar