Glad påsk!

Glad påsk alla! Jag hoppas ni får en skön påskhelg!

6. Introvert eller extrovert?

I veckans avsnitt pratar vi om att vara introvert och extrovert. Per är väldigt extrovert, och jag är väldigt introvert, och vi funderar lite kring hur vi passar in i definitionerna. Vi pratar lite om hur det är att vara tillsammans med någon som är ens motsats då det kommer till just det här området, och att försöka förstå någon som funkar så annorlunda jämfört med vad man själv gör.

Empties mars 2018

Jordan Easy Reach Flosser (LivBox november 2015). Jag har glömt bort dom här i så många omgångar eftersom vi haft andra motsvarande. Det här är den sortens tandtråd jag gillar, och den enda typen jag använder. SÅ mycket lättare än bara tråd. Det jag inte gillade med dom här var att tråden hade en tendens att dela sig lite och den är väldigt tjock, och det var jobbigt. Därför vet jag inte om jag skulle köpa just dom här.

Superdrug Dry Shampoo Bloomin' Barnet 150 ml (Superdrug, £1.99). Den här doftade ganska starkt blom-aktigt, en doft jag inte riktigt vet om jag gillade eller inte. Jag är inte helt övertygad av hur rent håret såg ut av den, men visst blev det lite bättre. Det positiva är att den inte lämnade allt för mycket vitt i håret, och det tycker jag var väldigt duktigt av en såhär billig torrschampo. Jag tror inte jag skulle köpa av just den här igen eftersom jag inte var så förtjust i doften.

Superdrug Black Seaweed Peel-off Mask 10 ml (Superdrug, £0.99). Jag gillar peel-off masks, men har haft så himla få såna på sista tiden så jag kände att jag behövde köpa en sist vi beställde. Den var ganska rinnig så det var lite halvsvårt att applicera den jämnt i ansiktet, men den torkade ganska snabbt och gick bra att dra bort. Jag tyckte också att den ganska effektivt rensade porer och fick hyn att se snygg och ren ut. Min första reaktion var att den doftade som julgran och jul. Sen då den väl var i ansiktet tyckte jag inte den doftade riktigt så mer. Också fast det inte var min favoritdoft direkt så var den inte heller äcklig. Helt klart en mask jag kan tänka mig köpa av fler gånger.

Superdrug Nourishing Pro-Vitamin B5 Body Lotion for dry skin 375 ml (Superdrug, £1.49). Alltså åååh, så dålig på så många vis. Den var jätterinnig, doftade inte vidare gott alls, och återfuktade knappt alls! Den drog in i huden rätt fort, och det gillade jag. Men hur den kunde påstås vara för torr hy har jag ingen aning om, för jag hade stora torra fläckar på kroppen trots att jag använde den här flitigt. Jag skulle absolut inte köpa den här igen. Då jag var in för att kolla vad den kostade då jag skulle skriva det här så fanns den inte kvar på hemsidan, så jag gissar att det kan ha varit fler som tyckte den inte gjorde vad den sa.

Salus Floradix Järn och vitaminer i fruktjuice-örtextrakt 10 ml (BetteBox mars 2018). Man har två gånger förut fått vitaminer av det här märket, och de har båda varit vidriga. Den här däremot var helt drickbar. Det fanns bara en dos, så jag kan inte säga något desto mer om den. Kunde kanske köpa av den.

Pomegranate and Mango Pore-cleansing face mask with raspberry and vitamin E for tired skin 10 ml (H&M, 2,99€). Den här doftade ganska starkt av hallon, blandat med någon annan doft som jag inte riktigt kunde placera. Granatäpple kanske? Till konsistensen och sättet var den som en lermask, men den hade en väldigt ljusrosa färg. Den var så fast att jag upplevde den nästan som lite svår att applicera och inte superlätt att tvätta bort. Precis då jag hade tvättat bort masken tyckte jag mina porer såg väldigt rena ut, men redan följande dag såg jag inga spår av att jag hade använt masken. Dessutom tyckte jag det verkade som att min hy inte gillade den speciellt mycket sådär annars heller. Jag vet därför inte riktigt vad jag ska säga om den. På ett sätt rensade den ju porerna, men ändå inte? Jag skulle vara villig att ge den en chans till, men det verkar som att H&Ms ansiktsmasker endera funkar superbra för mig, eller sen knappt alls, och den här var mot det sämre hållet.

Simple Eye Make-Up Remover Pads 30 pads (BetteBox januari 2018). Jag var lite skeptisk till dom här till en början, i och med att vanliga dukarna för att ta bort smink med så brukar jag använda bara för att ta bort det värsta, men jag upplever aldrig att det känns rent efter, och inte heller som om det tar bort allt. Därför tänkte jag dom här skulle vara samma. Och till och med då jag använde de första var jag lite sådär nja. Men med tiden började jag gilla dem! Jag behövde bara en för att ta bort allt ögonsmink på båda ögonen, och det gillade jag. Också fast jag behövde jobba lite så upplevde jag att det gick att få bort allt sminket med dom. Dom tog dessutom bort vattenfast mascara riktigt bra! Också fast jag inte tror att jag skulle vilja använda dom sådär alltid till vardags kommer jag garanterat köpa av dom inför någon resa eller något annat tillfälle då det är lättare att ta med sig dom här snarare än en flaska.

Ansiktsmask 2,1 g (FeelUnique, gratis tester). Jag har varit sååååååå sugen på att pröva den här ansiktsmasken då det kändes som att alla använde av den tidigare, och alla verkade älska den. I och med att den är ganska dyr har jag ändå valt att inte köpa den, för jag ville vara säker på att jag verkligen ville ha den. Därför blev jag mycket glad då man kunde välja att få den som tester då jag beställde från FeelUnique. Och oh my god, den var ju så himla bra! Den kändes skön på huden, doftade ganska gott (typ anis), och den rensade verkligen mina porer ordentligt och bra. Dessutom såg det bra ut ännu någon dag senare. Den dämpade också några finnar jag hade, och hela ansiktet kändes så rent och fräscht efter att jag hade använt den! Jag kommer köpa av den här i något skede! Helst mycket snart.

Nivea Hand Cream Intensive Care 75 ml (BetteBox augusti 2017). Jag har alltid tyckt ganska bra om Niveas handkrämer, och den här var inget undantag. Krämen var inte så tjock som jag hade trott att den skulle vara, och det var positivt. Den drog in i händerna snabbt, och man behövde inte mycket för att händerna skulle kännas ordentligt återfuktade. Dessutom kändes de återfuktade länge. Den hade en av Niveas standarddofter, och jag gillar den. Den är lätt och fräsch, men den tar inte över och är inte väldigt märkbar då krämen dragit in i huden. Jag gillar hur deras handkrämstuber ser ut nuförtiden, men jag tyckte det var svårt att få ut det sista ur den. Det var ganska hård plast, och det gjorde det ännu svårare. Det är nog det enda minuset med denna produkt. Jag kommer nog köpa av den här själv.

Jordan Easy Clean Flosser (BetteBox december 2017). Jag har haft en motsvarande produkt då vi bodde i England, men något annat märke. Jag tycker det är en supersmart grej, för jag tycker det gör det sååååå mycket lättare att använda tandtråd, och man behöver inte ha fingrarna in i munnen alls. Jag gillade att tråden var ganska tunn (den sorten jag skrivit om högre upp var ganska breda), och det gjorde att det passade bättre för mina tänder. Jag kommer inte slänga handtaget, utan kommer köpa nya huvuden till den och fortsätta använda den!

Essence Forbidden Volume Mascara 12 ml (LivBox juni 2016). Det här var den första produkten av det här märket som jag prövade, och det blev genast en favorit! Den ger snabbt och enkelt fransarna både volym och längd. Jag gillar att det bara krävdes ett eller två drag, och så var man klar, den krävde inte att man behövde jobba så mycket. Perfekt om man som jag oftast inte orkar eller hinner stå och fixa med sånt, och vill ha något som är klart med en gång. Jag gillade hur fransarna blev att se ut, och mascaran höll sig bra på mina fransar hela dagen trots att den inte är vattenfast. Jag har inte sett av den här i butikerna, men jag är mycket nyfiken på att pröva någon annan från det här märket. Speciellt någon vattenfast, eftersom det är såna mascaror jag föredrar. Så, skulle den här finnas i butik skulle jag troligen köpa av den!

Om att må dåligt

Sedan 2015 har det funnits ett opostat blogginlägg bland mina utkast här på Blogger. Det inlägget har fått bli en grund för dagens inlägg.

Jag hör till dom som tycker att det är viktigt att prata om psykisk ohälsa, och att det inte borde tystas ner och vara något man skäms för. Ändå har jag så svårt att prata om mina egna upplevelser. Dels för att, tja, det är ett ämne som jag tycker känns svårt att prata om. Och för att jag på något vis känner att mina upplevelser är så obetydliga. Jag känner så många som mår och mått så otroligt mycket sämre än mig, och som haft betydligt större problem, att jag på något vis känner att jag inte har rätt att berätta min historia, för jag har ju ändå sluppit undan så lätt. Samtidigt som jag tycker att allas historier är viktiga, och bara för att man själv haft det “lättare” än någon annan betyder det inte att man inte har rätt till sin upplevelse. Det är så dumt, jag säger ju liksom emot mig själv.

Idag känner jag ändå att det är dags. Också fast det blir en lite kortare och inte så detaljerad version. Idag ska jag posta min berättelse, och försöka tränga undan tanken att jag ska hålla tyst bara för att jag ändå har det så bra.

Under mitt andra universitets år började jag må ganska dåligt. Jag tappade motivationen och kände mig allmänt stressad och nere. Under delar av året hade jag under en längre period svårt att ens ta mig till en del av mina föreläsningar. Jag tvingade mig själv att gå på allt obligatoriskt, och allt jag behövde gå till, men i många fall hade jag svårt att ens ta mig ur sängen. Jag var konstant så ledsen och nere, och allt kändes så himla hopplöst. Speciellt med mina studier, i och med att det fanns en hel del människor som fick mig att må så himla dåligt. Jag grät mycket och ofta, och allt kändes jobbigt. I kombination med det hade jag också börjat med en annan sorts p-piller, och jag tror att dom bidrag mycket till att trigga det hela.

I mars 2013 bestämde jag mig för att ta tag i det, och bokade därför en läkartid. Det här var ett enormt steg för mig. Det krävdes så otroligt mycket mod att boka den där tiden, och ännu mer att gå dit och berätta hur jag mådde och be om hjälp. Jag var så nervös där jag satt i väntrummet den där morgonen. Det var den tolfte mars 2013, min 22-årsdag.

Läkaren kallade in mig, och jag berättade nervös och så ingående som möjligt om hur jag mådde och hur jag hade mått under en längre tid, och att jag inte visste vad jag skulle göra. Läkaren tittade på mig, och frågade snorkigt “Jaha, och vad vill du att jag ska göra år det då?” Jag fattade inte riktigt vad som hände, satt den här läkaren här och ifrågasatte hur jag mådde, efter att jag under en så lång tid hade mått sämre än jag någonsin tidigare mått i hela mitt liv? Efter att jag i veckor hade samlat mod för att söka hjälp? Jag visste inte vad jag skulle säga, jag bara satt där, helt tom. Och jag skämdes. Hur vågade jag ta upp läkarens dyrbara tid med det här? Tårarna brände, och jag kunde inte hålla tillbaka dem längre, så jag satt där framför henne och fulgrät. “Du ser så ledsen ut” sa hon. “Du går ju bara andra året på universitet ännu, allt det här kommer bara bli värre. Så det är nog bäst att du lär dig leva med det. Min upplevelse är att det inte hjälper att skriva ut en massa piller. Det finns inte så mycket jag kan göra för dig.” Jag kunde inte ens svara där jag satt och grät, och grät, och grät, och grät. Hon verkade mest sitta och vänta att jag skulle resa mig och gå.

Jag gick därifrån utan att ha fått någon hjälp alls. Det hade krävts så otroligt mycket av mig att be om hjälp, för jag var så rädd för att bli utskrattad eller att inte bli tagen på allvar, och tänkte att min problem nog inte var så allvarliga. Jag gick hem, och raka vägen in i badrummet utan att säga ett ord till Per. Där satt jag sen på golvet och grät i en evighet. Jag hade ingen aning om vad jag skulle ta mig till. På något mirakulöst sätt lyckades jag ännu ta mig till en föreläsning den dagen, mest bara för att det var min favoritkurs och det kändes som det enda roliga på hela den dagen. Det här är lätt min värsta födelsedag i hela mitt liv.

Följande dag skrev registrerade jag mig på en annan läkarstation, för jag var så arg på läkaren jag hade träffat på stället jag hade gått till under de tidigare drygt 1,5 året vi hade bott i England. Då hade hon varit snäll, men då gällde det simplare saker. Det nya stället har jag absolut inget ont att säga om, jag gillade varenda läkare jag träffade där. Men jag gjorde aldrig ett nytt försök att prata om min psykiska hälsa. Jag kontaktade sen universitetets psykologer, men deras köer var så långa att de inte ens tog emot fler bokningar utan lovade kontakta mig då de hade någon tid. Någonstans där tog min ork att be om hjälp slut.

På något sätt tog jag mig igenom den där våren då det var som värst, och då sista skoldagen var över för året kändes allt redan lättare. Också fast jag kanske inte mådde bra så fick jag äntligen en lång paus som jag verkligen behövde.

Då jag inledde mitt sista år mådde jag inte längre lika dåligt. Istället blev jag otroligt stressad eftersom vi hade två stora slutarbeten. Så under det året upplevde jag istället stress på en nivå jag aldrig har upplevt varken före eller efter, och som jag hoppas att jag aldrig ska behöva utsätta mig själv för igen.

2016 gick jag till en läkare här i Helsingfors för att få hjälp med min flygrädsla. Jag var så livrädd för att be om hjälp med något som gällde psykisk hälsa efter min upplevelse i England. Jag gick in med tron om att jag skulle få slåss för att få hjälp. Men den här gången skulle jag i alla fall få göra det på mitt eget modersmål. Jag var så lättad och glad då jag knappt ens behövde prata klart innan läkaren nickade och förklarade att jag visade en hel massa symptom på panikstörning (som jag kan se tecken på att triggades under mitt sista studieår då jag var helt sönderstressad). Jag kom ut därifrån med inte bara piller för att klara flygresan, utan också med en diagnos som förklarade problem jag upplevt under då nästan två år, och jag hade haft ett väldigt bra samtal med den här läkaren som verkligen förstod mig, och som inte viftade undan mina problem och snäste att jag behöver lära mig leva med det. Då var jag så lättad att jag nästan grät av det istället.

Idag skulle jag säga att jag mår ganska bra. Förutom att jag kan vara nedstämd ibland så är åtminstone det dåliga måendet så gott som borta, skulle jag säga. Panikstörningen lever jag med. Efter att jag fick veta att så många problem var på grund av det har jag läst in mig på det och lärt mig hantera det mesta. Det har också blivit så mycket bättre efter att jag börjat känna mig gladare och bekvämare i mitt liv. Jag hade från första början en ganska lätt form av det skulle jag säga, och i dagsläge är det sällan jag märker av det i min vardag. Ibland dyker det upp, men det är ofta kopplat till en viss typ av situationer eller sen andra bakomliggande orsaker som gör det värre (till exempel att jag sovit dåligt eller är stressad).

Jag är fortfarande lite arg på den engelske läkaren jag träffade. Och jag hatar när någon försöker hitta en förklaring till hennes beteende på ett sånt sätt att det låter som om de skyddar henne. Jag fattar att hon kanske var stressad och hade mycket att göra, men jag anser ändå att det hon sa till mig och sättet hon behandlade mig inte var rätt. Om jag skulle varit mer nere än vad jag var kunde det ha slutat mycket dåligt.

En lång vecka

Det här har verkligen varit en lång vecka. Mest på grund av måndagens händelser, och att det sen höll i sig några dagar.

Nu är Alma tillbaka till sitt vanliga jag igen, så det börjar lugna ner sig. Tack och lov.

Den här veckan har jag också försökt få tillbaka någon form av mer normal dygnsrytm. För jag har sovit så himla dåligt de senaste veckorna, och det har resulterat i att jag också sovit länge på morgnarna. Men nu har jag lyckats normalisera sovandet lite mer, och jag har också sovit ganska bra hela veckan. Skönt! Nu hoppas jag att det ska hålla i sig.

En titt i mitt badrumsskåp

Jag älskar att läsa blogginlägg om vad folk har i sina handväskor och badrumsskåp och sånt. Därför tänkte jag att idag ska jag också göra ett sånt inlägg!

I den här lägenheten har vi lyxen att ha två skåp och fyra lådor under. Såå vi behöver inte dela på ett. Woo! Skåpet och lådorna på höger sidan är mina.

Såhär ser det ut då man öppnar skåpet.

Jag har en hel del oöppnade make-up removers och ansiktskrämer, men jag tycker det ät lättare att ha dom där så jag har bättre översikt över vad jag har. Ett tag kändes det som om man fick såna i ungefär alla BetteBoxar, såååå därför har jag en hel del.

I den översta lådan har jag hårsnoddar och liknande, hårborste, sminkborstar, örhängen och ansiktsmasker. Och lite smått annat som också hamnar där.

I den nedre lådan har jag en del parfymer, nagellack, olika typer av hårborttagningsprodukter, och ett och annat som inte rymts eller passat någon annanstans.

Vi har också ett högt skåp i badrummet, och i det har jag helt fräckt roffat åt mig två hyllor till. För jag har tydligen mycket grejer.

På en hylla har jag smink. Jag skaffade en perfekt förvaringslåda från Ikea för ett tag sen så jag kunde sortera allt. Jag har inte jättemycket smink, så den räckte mer än väl.

På den andra hyllan har jag en ask med oöppnad produkter. Det mesta är sånt jag fått i BetteBox och ännu inte hunnit påbörja. Just nu är den inte superfull, utan det är främst schampon och balsam som tar upp utrymme.

Så, det var mitt badrumsskåp och lådor!

Om du gjort ett liknande inlägg får du gärna länka så jag kan gå in och läsa!

En lång och tung dag (+ ett år som hundägare)

Idag har det varit en så himla lång dag.

8:40 skulle vi vara hos veterinären eftersom Alma skulle få vaccin. Vi var lite oroliga. Då hon fick sin första dos för ett år sen gick allt hur fint som helst. Då hon fick sin andra dos + rabiesvaccin fick hon en reaktion som inte var så kul. Därför valde vi den här gången att hon skulle få ett annat märkes vaccin, och dessutom göra så att hon inte får rabiesvaccinet samtidigt. Ungefär alla vi pratat med som har erfarenhet och kunskap inom området sa att det var en ganska liten risk att något skulle hända då vi valde att göra så den här gången, men såklart var vi lite oroliga.

Hon var lite rädd och ynklig medan hon blev undersökt, men då hon fick själva sprutan gick allt bra. Hon var glad och nöjd en stund efter, men kanske 10 minuter efter att hon fått sprutan och vi stod och väntade på att få betala började hon spy. Och hon spydde och spydde och spydde och var ynklig och ledsen. Vi meddelade snabbt receptionisten som tog kontakt med veterinären som gett henne sprutan, och hon var snabbt ute hos Alma. Alma blev förd iväg för att få lite medicin och vi väntade utanför. Lååååånga 15 minuter eller hur länge det nu var. Fast vi visste att hon var i goda händer var det ändå riktigt jobbigt att sitta där och vänta.

Veterinären kom sen ut och berättade att allt var under kontroll, men att hon fick mediciner och skulle hållas kvar för kontroll minst en timme. Vi bestämde oss för att ta en sväng hem under tiden istället för att sitta och oroa oss där. Tillbaka var vi 1-1,5 timme senare, och en mycket glad och ivrig hund fick följa med oss hem.

En glad och ivrig hund med en rakad fläck på vardera framben (de ljusare fläckarna högt upp på hennes korta små ben).  

Alma var glad och nöjd, men lite trött. Vi kurade ihop oss i soffan alla tre, och satt där och myste och tittade på tv. Vi tänkte att nu skulle nog dagen lugna ner oss. Per och jag var också trötta och såg fram emot en lugn resten av dagen. Men nehej, så enkelt skulle vi inte klara oss undan.

1-1,5 timme efter att vi kommit hem (~4 timmar efter hennes vaccination) började hela hennes nos/mun svälla upp på liknande sätt som hela hon gjorde sist hon vaccinerades. Vi kontaktade djursjukhuset igen, som sa att vi skulle ge henne kyypakkaus. Per ilade iväg till apoteket och hämtade.

Sist hon reagerade på vaccinet var hon riktigt hängig och flat och ledsen hela dagen, och lite ännu dagen efter. och hela hon svällde upp. Den här gången har det bara varit munnen/nosen, och hon har ganska långt varit sig själv. Utöver den vanliga vaccintröttheten och för att det varit en lång dag har hon varit pigg och ivrig. Inga som helst tecken på att det skulle vara något väldigt annorlunda. Då och då har hon tyckt att det kliat i ansiktet, men i och med att hon fick medicin så fort efter att hon började svälla upp verkar det inte varit så farligt. Hon har haft bra aptit och har glatt varit ut och gått omkring, och till och med morrat och skällt lite åt människor hon sett utanför fönstret. Och där emellan har hon bara velat vara riktigt, riktigt nära och myst. 

Nu under kvällen har svullnaden börjat ge med sig lite. Visst är hon ännu lite svullen, men det är mycket, mycket bättre.

Om en månad är det meningen att det är dags för hennes rabiesvaccin. Vi håller tummarna för att det ska gå bättre. Vi ska dessutom ta ett ordentligare samtal med veterinären angående hur vi ska gå vidare vad gäller framtida vaccinationer.

Nu hoppas vi att morgondagen och resten av veckan ska bli lite bättre. Det här har varit en lång och tung dag.

På tal om något lite annat, nog hundrelaterat med betydligt trevligare, så är det idag ett år sen vi blev hundägare. 19 mars 2017 hämtade vi hem Alma, som då var yttepyttejätteliten! Tyvärr verkar jag inte ha något foto på henne från just den dagen på den här datorn, så jag bjuder på ett då vi hade haft henne typ en månad istället.

Telefonproblem

Jag har ett längre tag haft lite diverse problem med min telefon. Bland annat att minnet konstant är fullt, hur mycket jag än tar bort från den. Den är också rätt seg, och lever då och då lite sitt eget liv angående både det ena och det andra, och det börjar vara veckor sen den ville uppdatera mina mailinkorgar. Jag har lite gett upp att något ska funka som det ska. Med andra ord inte den mest användbara telefonen.

Planen var att jag skulle stå ut med den till hösten, så jag haft den i två år (ja, jag håller för det mesta hårt i min telefon så länge det bara går), men för varje dag som går blir jag mer och mer irriterad och trött på att den inte alls vill som mig. Jag har inte haft ögonen på någon speciell som jag velat köpa istället, utan tänkt att sen då jag väl tänker köpa en ny får jag forska i vad jag vill ha.

Men senaste helgen blev jag igen så trött på den, så det slutade med att jag förhandsbeställde en ny. I dagsläge är jag inte säker att jag kommer köpa den telefonen i alla fall, eller om jag avbryter beställningen lite närmare utgivningsdagen. Vi får se. Men just nu känns det bra att veta att det är en relativt kort tid tills jag förhoppningsvis blir av med problemtelefonen.

Det är troligt att det kommer ett inlägg om telefonen senare ifall jag väljer att köpa den.

5: Forum, communitys och sociala medier

Vi pratar om internet och vilka sociala webbsidor vi använde då vi först började använda internet, och vi jämför vårt användande då vi var yngre med hur vi använder motsvarande sidor idag.

Vi pratar också om sociala medier och funderar över vilka vi tycker om och vilka vi inte är så förtjusta i. Jag berättar orsaken till varför Facebook nuförtiden är en sida jag ogillar att använda, och Per avslöjar hur många som skrev grattis åt honom som mest.

Utöver det funderar vi också lite kring bland annat ens egna bubbla på Facebook, om man är mer eller mindre social nuförtiden, och om vi känner oss stressade av sociala medier.

BetteBox mars 2018

Jag känner att jag för det mesta skriver samma sak om varje box jag får, men det är för att jag (tydligen) inte kräver så mycket för att vara nöjd.

Igen var det en box jag tyckte var helt okay. Också fast det inte fanns någon produkt jag blev superjätteglad över så var det en box där jag kommer få användning för varje produkt, och det är ju som bekant de boxar jag tycker bäst om.

Min födelsedag!

Idag fyller jag 27!

I helgen firade vi lite eftersom mina föräldrar kom hit och gratulerade mig. Resten av helgen blev det mest att slappa eftersom jag har jobbat de två föregående helgerna.

Idag finns det inget speciellt planerat heller. Skönt!

Alma!

Nej, har fortfarande inte hunnit skriva ett vettigt inlägg. Såååå, bilder på Alma får fylla ut denna dag.

Hej!

Det här är en vecka jag verkligen inte riktigt hunnit planera eller skriva några blogginlägg alls! Därför får det nu bli ett foto jag tog på Yle-tornet under Estlands 100-årsdag.

En helg med jobb

Idag har jag en ledig dag. Jag har jobbat 10 dagar, och behövde ta en liten paus för att andas innan jag dyker tillbaka in i jobb imorgon.

Trots att helgen främst bestått av jobb har vi ändå hunnit med att gosa med vår hund som varit extra gosig och helst bara velat vara i famnen.

Det har också hunnits med lite poddplanerande (om någon har tips på ämnen ni vill att vi ska prata om så får man gärna berätta!). Men annars har det mest bara varit jobb.

4: Måste det alltid vara alkohol?

I veckans avsnitt pratar vi om alkohol.

Vi berättar lite alkoholrelaterade historier från högstadietiden och från då vi gick andra stadiets utbildning. Vi funderar också lite kring alkoholkulturen och hur vi använder och använt alkohol.