Mini Midnight Run Helsinki 2024

Under sommaren (eller om det var våren?) anmälde Per sig till Midnight Run via sitt jobb. Senare såg jag att de i år också hade Mini Midnight Run, och i augusti bestämde jag mig för att anmäla James till det. Fullt medveten om att det kommer vara en sådan där grej han antingen kommer älska eller hata. Som tur var visade det sig vara en grej han älskade! Vi berättade om det ungefär en vecka i förväg (ifall han skulle varit skeptisk och vi skulle behövt övertyga honom om att det nog skulle bli kul), och han blev eld och lågor! Väntade otåligt hela veckan, och var alla dagar ledsen över att det inte var springtävling redan "imorgon".

Till slut kom lördagen äntligen, och vi åkte iväg. Han tyckte det var så spännande!

Först lyssnade vi på Arne Alligator. 

Och sen var det dags att springa! Första några metrarna ville han bara vara i Pers famn, men sen ville han springa själv. Loppet var 300 meter, och han sprang så duktigt och var så ivrig och så glad. 

T-skjorta ingick i anmälningsavgiften. En omedelbar favorit. James hade den på sig hela dagen, och sen skulle den också vara ovanpå pyjamasen så han kunde sova med den på sig. Och sen hade han den ännu på sig följande dag. Han pratade om att han ville ha den på sig också följande natt, men efter att ha bytt till pyjamas glömde han bort det och jag kunde lägga den i tvätten.

Då dom kom i mål fick dom medalj och en goodiebag. Kanske inte den allra bästa goodiebagen för yngre barn. Men det råkade sig att tandkrämen man fick är tandkrämen James använder. Och Per och jag gillade vattnet och Corny-stången.

Och dom här älskade vi alla tre! James skulle ha kunna sluka hela påsen redan i bilen på vägen hem. Jättegoda! Jag gillar inte riktigt knäckebröd och trodde det här skulle vara miniknäckebröd med smak, men det är mer mot surskorpshållet, och såna gillar jag!

Efter att James hade sprungit tittade vi runt lite på vad annat som fanns. Flera av sponsorerna för dom "riktiga" loppen hade inte ännu kommit dit, men ett gym fanns på plats med cornhole-spel. James lyckades faktiskt få en påse i, och fick en tygkasse.

Sen hade vi tänkt att vi skulle försöka ta oss hemåt. Men James vägrade. Han ville bara vara kvar, det var det enda han ville. Han ville inte göra något speciellt där, han ville bara vara där. Till slut övertygade vi honom om att gå och träffa en av mina vänner som precis kommit in till stan och skulle springa på kvällen. Så då gjorde vi det. Och då vi sen gick förbi Senatstorget på väg tillbaka så hade alla barn sprungit och det hände inte så mycket mera där. Då var han okay med att vi åkte hem.

Per var mest bara hem och svänga och så for han tillbaka in till stan igen. Det hade lovats regn hela dagen, men vi hade tur och det kom bara några få droppar precis då James sprang, men resten av tiden vi var i stan så regnade det inte. Meeeen då Per for iväg började ösregnet, och det blev en väldigt blöt runda för dom. 

Själv nattade jag en trött men glad James, och sen åt jag pizza framför tvn, och följde med hur springandet gick för dom jag kände som var och sprang 5 kilometer.