Hur jag mått vecka 39 + tankar
Det har ju hänt en del sedan den här veckan, så den känns inte som om den är i så färskt minne mera, men jag ska göra mitt bästa med att skriva ner vad jag kan.
I början av veckan hade jag mitt läkarbesök för att diskutera igångsättning. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men det gick väldigt smidigt. Det visade sig att jag sen veckan innan redan öppnat mig 2-3 centimeter och det var runt 1 cm kvar av livmodertappen. Vi pratade lite om vad jag hade för tankar, och kom överens om att om inget hade hänt av sig själv på en vecka så skulle förlossningen sättas igång 14 oktober (inte 15 oktober som jag trott baserat på vad som sades).
Jag hade verkligen noll aptit den här veckan. Det enda jag ville äta var stekt äggvita med antingen rostat bröd eller kokt potatis till. Precis allt annat var äckligt och jag fick tvinga i mig. Magen kändes jobbig och överfull och jag mådde så himla, himla, himla illa.
Jag hade också en del sammandragningar, ibland mer än vanligt, fortsättningsvis under nätterna. Jag var lite smårädd att det kanske skulle börja av sig själv. Jag vet, bakvänt att vara orolig för att förlossningen ska sätta igång av sig själv. Därför fick Alma åka iväg till mina föräldrar redan på torsdagkväll, samma dag som läkarbesöket varit.
Jag kunde inte sova mer än korta stunder åt gången innan jag hade för ont för att ligga ner, och jag kunde inte röra mig utan att ha ont.
Det var överlag en ganska miserabel vecka. Jag låg bara på soffan. Orkade inte titta på tv eller nåt sånt. Jag kände mig inte speciellt levande, och allt, allt var jobbigt. Både fysiskt och psykiskt mådde jag skit,
Magbild
Fotad 38+0.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar