Igår träffade jag Per igen efter att vi hade varit ifrån varandra en lite längre tid igen. Idag fortsatte jag som sagt till Åland. Det känns konstigt att jag några timmar fick pussa på honom och skratta åt dåliga skämt och annars bara flumma med honom, och sen var jag tvungen att krama honom, säga hej då och lämna honom igen. Så nu saknar jag honom kopiösa mängder. Fast jag är åtminstone påväg och träffa ett gäng underbara vänner, så det är något trevligt jag har framför mig, värsta saknaden kommer nog gå över rätt fort tror jag.
Det känns bra att veta att jag från och med sista augusti så gott som varje kväll får krypa ner i sängen bredvid honom, pussa på honom då jag vaknar på nätterna och knuffa på honom då hans snarkande stör mig.
Finaste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar