Skugg-gömman

Det här är fjärde och sista boken i Maria Gripes Skuggserie.

Boken utspelar sig 1914 och 1915. Till skillnad från de tidigare tre böckerna handlar den här om Carolin istället för Berta.
Carolin har flyttat till Stockholm, har blivit lite mognare, och ägnar sig åt teater. Boken föreställer hennes egna anteckningar som hon gjort för att kunna "undersöka sitt liv". Man får följa hennes liv och funderingar och lär känna Ingeborg, David, Kyrkstirraren, Gerda och en bunt till. Karaktärerna man lärt känna i de tidigare böckerna är inte alls med lika mycket mer.
Bland annat hjälper Carolin Gerda och hennes två barn att komma bort från Gerdas våldsamme far. Och hon börjar lära känna sig själv. Hon jobbar med roller och skriver manuskript. Film har också börjat intressera henne. Hon skriver brev till sitt andra jag, Saga, och får då och då svar. En mystisk man, Kyrkstirraren, dyker upp i hennes liv och verkar mer eller mindre förfölja henne. Vem är han och vad vill han?
Från Rosengåva håller hon sig borta. Där har hänt så mycket på sista tiden att hon känner att hon inte längre passar in eller borde vara där.

Ja, vad kan jag säga om den här boken? För att vara helt ärlig så måste jag säga att den här boken utan tvekan är den sämsta i serien. Den kan på inget sätt mäta sig med de tidigare tre böckerna.
Jag skulle absolut ha kunnat följa med Berta ännu en bok, de böckerna fastnade man verkligen för. Men den här kom jag aldrig riktigt in i. Den kändes "ryckig" på något sätt. Ibland var den skriven i pjäsform och ibland kom det långa brev som Carolins två olika personligheter hade skrivit till varandra. Men jag vet inte riktigt vad den här boken heller handlade om, sådär riktigt, riktigt handlade om.

Den var väl inte direkt dålig, jag har stött på många sämre böcker, men jag hade ganska höga förväntningar eftersom de tidigare tre böckerna är väldigt bra. De blir man helt inne i, och de är på något sätt "trevligare" skrivna. Då jag läste den här märkte jag ideligen hur jag började tänka på något annat medan jag läste, men orkade sällan gå tillbaka för att se vad jag missat. Delar av boken var bra, men det fanns mer som var mindre bra. Det kändes knappt som om den hörde ihop med resten av böckerna.

Som ni minns klagade jag på en person som lagts in på ett lösryckt sätt i tredje boken. Den personen dyker upp igen här, och har en väldigt stor roll. Men det ändrar ändå inte på att delen där personen är med i tredje boken känns väldigt lösryckt och inknölat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar