Då jag kom tillbaka till England den 21a var det så himla fint väder i Helsingfors. Inga moln alls, så det var intressant att spana på lite allt möjligt då vi startade.
Tyvärr gällde inte samma sak då vi skulle landa. Som jag nämnde i förra inlägget ogillar jag att flyga. Och det här var nog den värsta approachen jag varit med om någonsin! Moln brukar ju sällan vara så himla stora problem, det hoppar lite men inget otroligt hemskt. Jag antar att vi åkte genom ett moln där typ regnmoln (för det regnade då vi kom ut från det) och "vanligt" moln möttes eller något sådant, för det skakade sjukt mycket, och flera gånger kändes det som om vi bara föll. Det var riktigt obehagligt! Såpass obehagligt att det till och med var någon som skrek till lite. Vi var väldigt länge inne i det där molnet, och det att man inte såg något, och det skakade rejält och vi föll snabbt och sen for uppåt och man inte riktigt visste vad som var upp och ner gjorde det till en allt annat än en rolig upplevelse, ens för någon som inte är flygrädd. Någonstans då jag trodde att jag skulle dö, och ögonen började tåras och jag bara önskade att det skulle vara slut tog den brittiska, supersnälla, damen bredvid mig i min hand för att trösta mig. Jag behövde verkligen det!!
Vi kom ju ut ur det där molnet sen tillslut, efter att ha varit inne i det betydligt längre än jag tycker man oftast brukar vara i molnen då man flyger, och en stund efter det kom vi tillbaka till soligare ställe, och det såg kul ut då man såg områdena där det regnade. Själva landningen sen gick ganska smidigt, men på grund av molnet flög vi en extra sväng vi vanligen inte gör. Flygen före och efter oss gjorde samma, så jag antar att de försökte få bort flygen från molnen vi var i eftersom de var precis vid den vanliga "rutten" just innan landning.
Det regnade en del på vägen mellan flygfältet och Bournemouth också, men sen dök solen upp bakom ett moln och det såg riktigt fint ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar