Vi kom hem från Kimito omkring klockan 16 på nyåret. Vanligen brukar vi komma senast dagen före, men i år passade det bäst såhär. Dessutom brukar vi inte göra något speciellt på nyåret, så vi hade inga tider att passa eller något sånt (utöver att vi hade en Prisma-matbeställing att hämta).
Vi hade lämnat några julklappar under julgranen hemma, så James skulle ha något roligt att göra då vi kom hem. Det brukar alltid vara lite kaotiskt då vi kommer hem efter att ha varit borta lite längre, då alla saker ska bäras in från bilen, och så vidare, och han så gärna vill göra saker genast efter att ha suttit stilla i bilen så länge, men ingen riktigt hinner. Så det kändes bra att ha lite underhållning för honom så han inte behövde ha så tråkigt. Dessutom tyckte han det var superspännande och roligt! Om jag minns rätt hade vi 1-2 paket här hemma åt honom förra året också, och det uppskattades massor.
Efter lite presentöppning lekte han med sina nya grejer, både sakerna han precis öppnat och sånt han fick redan på julaftonen.
Sen lagade vi pizza. Det har blivit en nyårstradition att laga hemgjord pizza. I år tror jag är första gången vi haft tid, och ork, att göra det ännu medan James är vaken så att han kunnat vara med. Vi åt i vardagsrummet, och han tittade på tv (vi lagar pizza typ en gång i månaden, och då brukar vi äta i vardagsrummet och han får se på tv medan han äter).
Efter maten gick jag ut på en kort promenad. Jag hade hoppats att jag skulle hinna göra det innan man fick börja skjuta raketer, men det hann jag inte. Så det smällde och höll på lite överallt medan jag var ute. Därför gick jag inte så långt.
James var lite intresserad av att se fyrverkerier i år, men ville inte gå ut på balkongen och titta. Istället försökte vi se om vi såg nåt genom något fönster, men tyvärr bor vi ganska långt ner, och vi har hus eller skog på alla sidor om. Så jag tror inte han hann se några raketer.
James fick vara uppe lite längre än vanligt den här dagen, men somnade sen ganska snabbt. Det hade varit en väldigt lång dag.
Efter att han somnade lagade Per vår andra nyårstradition: degbollar med vitlökssmör att dippa i. Normalt brukar vi ju göra dom tillsammans med pizzan, men den här gången passade det bra att dela upp det. Oftast brukar vi dessutom bli lite för mätta då vi äter båda tillika. Det här är så himla gott, och inte speciellt svårt att laga heller. Vet inte riktigt varför vi endast äter det på nyåret.
Vi tittade på lite serier och diverse Christmas specials vi inte hade hunnit titta på tidigare i och med att vi varit borta.
Alma gillar inte raketer, så dom stunder det smällde som värst låg hon i min famn och skakade lite. Som tur är är hon inte hysteriskt livrädd, och reagerar mest just dom stunder det smäller som mest. Här vi bor hör man ju nog att det smäller lite hela tiden mellan typ 18-2, men oftast är det längre bort, och det bryr hon sig inte om. Här nära är det som värst vid 18 och 00, och till och från mellan det. Hon skulle absolut inte må bra om vi skulle lämna henne ensam medan det smäller, men så länge hon får vara i någons famn är hon hyfsat okay. I och med att vi bor ganska nära ett militärområde så hör vi ju hur det smäller och smattrar på avstånd regelbundet, och jag tror det är därför hon inte reagerar lika hårt på fyrverkerier som är längre bort. (Fast hon brukar också reagera på militärövningar om det är ovanligt högt ljud)
Klockan var ganska mycket innan vi gick och lade oss. Mest för att det var så skönt att bara få sitta ner efter en hektiskt dag, så ingendera orkade riktigt stiga upp från soffan, haha. Packa, packa in i bilen, åka till Helsingfors, hämta matbeställning, packa ur bilen, hämta paket, laga mat, äta, leka, natta, laga "mat" igen.
Vi har aldrig riktigt firat nyåret på något större vis. Bara vi två, lagat god mat, och tittat på film/serier/YouTube. Och det är så skönt, att nyåret aldrig haft några större krav på sig. Inte fester och finkläder och gäster och förhoppningar om att det ska bli årets bästa kväll. Bara få låta det vara en kväll med lite stillsamt "firande" tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar