En onsdag

Förra veckans onsdag var Per iväg på arbetsresa över dagen. Så James, jag och Alma fick en dag ensamma hemma. Eftersom Alma inte vill vara helt ensam hemma, och jag inte kör bil, så blir det alltid lite knepigt med att föra till och hämta från dagis då Per är borta. Då är det oftast lättast att James får vara hemma. Men det är för det mesta riktigt mysigt.

Just den här onsdagen var jag riktigt förkyld. Jag blev förkyld på söndagen (dagen efter att vi varit på museum) och hade mått riktigt dåligt några dagar. På onsdagen hade det lite börjat vända, men jag mådde ännu ganska dåligt, bland annat för att jag var så himla täppt. Så jag hade inte väldigt mycket energi. 

Efter frukost bestämde jag att det var en bra idé att leka med bilar på soffan. Så jag bäddade ner mig och Alma i soffan, efter att ha hämtat dit James låda med leksaksbilar. Och så startade jag Mumin på tvn, så jag kunde vila lite, för jag mådde inte speciellt bra. 

Sen ville han också ha sina magnetplattor, så vi hämtade dom, och han lekte vidare med dom fram till lunch.

Vi åt lunch, och sen övade vi på att skriva lite bokstäver. Sen ville han ringa mommo. Så vi pratade med min mamma i 1,5 timme ungefär, medan vi ritade, lekte, och grejade på med diverse. Jag hann också fixa med lite tvätt.

Sen åt vi mellanmål, och följande på schemat var att måla med vattenfärger. Vi hade dagen innan pratat om allt vi skulle hitta på medan vi var hemma själva, för han var lite ledsen över att missa gympasalsdagen på dagis. Det är varje onsdag, så det är inte så länge tills nästa gång, som tur är.

Vi, eller mest jag, fixade också ihop lite müslistänger. Jag hade varit sugen på att göra egna sådana redan flera dagar, men i och med att jag varit sjuk och mått så dåligt hade det inte blivit av, men nu hittade jag orken. Dom blev riktigt goda, och var otroligt lätta att göra! Det här är receptet jag baserade dom på (https://www.ica.se/recept/hemmagjorda-muslibars-722997/), men dadelmängden tog jag nog bara det som kändes passligt och följde inte receptets mängd, och jag använde också lite mera kokosolja. Använde mig av Pirkka Crunchy Marjainen muromysli.

Efter det här började jag må sämre igen, och James var lite trött. Han ville inte vila, men var inte heller väldigt ivrig på att göra så mycket. Han ville spela lite på sin tablet, och jag somnade på soffan och sov en halvtimme. 

Då jag vaknade var det precis dags att laga middag. Jag frågade vad han ville ha, och det resulterade i spagetti och köttbullar. Efter middagen ville han ringa till mommo igen, så det gjorde vi, och pratade med henne 1,5 timme till. Under tiden byggde vi med magnetplattor, och sen byggde vi tågbana. 

Sista halvtimmen-timmen kom Alma också med till James rum för att titta vad vi höll på med. Hon la sig till ro på en madrass som är nedanför hans säng, och låg där och tittade intresserad på det självkörande tåget, och var också väldigt intresserad av då jag vek ihop ren tvätt.

När klockan närmade sig 18 sa James motvilligt hej då till mommo, och så hjälptes vi åt att städa upp leksakerna. Och så var det dags för kvällsmat.

Trots att det blev en betydligt slöare dag än vad jag hade tänkt då den här dagen ursprungligen planerades, så blev det ändå en bra dag, och James var ganska trött på kvällen. Han åt kvällsmat, och vi spelade lite tillsammans innan det var dags att byta till pyjamas och läsa saga. Normalt somnar han runt 20:30, nästan oberoende av hur tidigt man går till sovrummet. Men den här dagen somnade han redan 19:50, och jag hann inte ens läsa alla böckerna han hade valt ut.

Då han somnat fixade jag panini åt mig, och satte mig i soffan och tittade på några avsnitt av några dokumentärserier. Trots att vi inte gjort speciellt mycket var jag rejält slut, och mådde inte vidare bra. Det var verkligen en riktig dunderförkylning jag fått då jag mådde så himla dåligt.

Alma låg väldigt nöjt bredvid mig i soffan hela kvällen. Hon hade varit väldigt nöjd hela dagen. Ibland är hon lite orolig då Per är borta och bara James och jag är hemma, men den här dagen så sov hon väldigt rofyllt nästan hela dagen. Bara några korta svängar kom hon och tittade på vad James och jag sysslade med. Sen gick hon och bäddade ner sig under något täcke eller någon filt igen, och fortsatte sova.

1-tiden kom Per hem. Jag skulle inte ha behövt vara uppe och vänta på honom, men dels så hade jag lite energi att skriva på några blogginlägg efter att jag fått vila lite efter att James somnat, och dels var jag så täppt så min hörsel också var ganska dålig, och jag var rädd att jag inte skulle vakna om James skulle ropat på mig, så jag ville vara vaken. Och att jag var så täppt gjorde också att jag hade haft svårt att sova flera nätter, så jag skulle troligen inte somnat innan dess i alla fall. Och skulle jag somnat så skulle jag sen ha väckts, och troligen haft svårt att somna om igen. Så det kändes lättare att vara vaken.