Vår duktiga hund!

Natten till fredagen var Per och jag vakna ganska sent. Alma hade gått och lagt sig flera timmar innan oss. Då vi sen något tag efter 12 började göra oss klara för att gå och lägga oss vaknade Alma till och kom för att titta vad vi höll på med. En kort stund efter att hon kommit ut till vardagsrummet började hon gruffa lite tyst för hon hörde ett svagt gnisslande ljud utifrån då vi hade balkongdörren öppen. 

Hon gick sen iväg ut på balkongen och fortsatte gruffa, lite högre den här gången. Jag följde efter och kikade ut genom dörren. Jag fick syn på två pojkar som cyklade omkring på vår innergård. Jag tänkte inte så mycket på det, också fast det verkade lite konstigt eftersom de såg ut att vara runt högstadie-/gymansieålder, och jag kan inte minnas att jag skulle sett någon i den åldern som bor här. De flesta här verkar vara runt 20 och äldre, eller sen så har de barn som är under 10, typ.

Jag stannade kvar i dörröppningen eftersom Alma vägrade följa med in, och hon fortsatte gruffa och jag ville inte att hon skulle börja skälla högre och väcka någon i huset. En av pojkarna cyklade iväg så jag inte såg honom, och den andra lade ifrån sig sin cykel och drog istället ut en annan cykel från cykelstället. Cykeln var låst och han stod och petade på den och försökte se om han kunde få hjulet att röra på sig i alla fall.

Alma tyckte INTE det beteendet var okay, så hon började gruffa mer och lite högre. Tydligen så högt att killen tittade upp, fick syn på Alma som satt och tittade väldigt noga på honom och gruffade på honom, och troligen också mig i dörröppningen. Han släppte omedelbart cykeln han petat på, skyndade sig upp på cykeln jag såg honom på innan, och cyklade iväg så fort han kunde.

Någonstans där gick det upp för mig att oh my god, Alma avbröt just en cykelstöld!


Det stör mig lite ännu att vi inte kontaktade polisen. Polisstationen är väldigt nära, så det skulle troligen inte ens tagit länge innan någon dykt upp. Men duktiga Alma!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar