Ensam hemma med James och Alma

Genast efter att jag hade varit ensam hemma några dagar åkte Per iväg på arbetsresa, och jag var ensam hemma med James och Alma. 

Onsdag 5 februari

Per for iväg tidigt den här morgonen, omkring klockan 5 tror jag. Jag somnade sent, vaknade till då Per for, James också, och sen ville James stiga upp klockan 6. Jag hade lyckats sova ungefär 3,5 timme, och mådde riktigt illa på grund av det. Så efter att vi alla hade ätit frukost, jag varit ut med Alma, och vi bytt om från pyjamas lade jag mig på soffan och halvsov medan James lekte och tittade på barnprogram. 

Vid 11 var det dags för lunch, och sen ringde vi min mamma. James älskar att prata med henne, och skulle nog helst prata med henne ungefär 24/7. Jag vilade lite till medan dom pratade och James lekte. Efter mellanmålet började jag äntligen må lite bättre, för jag hade lyckats äta lite mera, och kände mig också mindre trött. Så vi passade på att rita, klippa och skriva lite.

Större delen av dagen gick till att leka, prata med min mamma, och pyssla på med lite diverse. En ganska seg dag i och med att jag inte mådde helt bra, men ändå en bra dag.

Vi avslutade kvällen med ett bad, kvällsmat, och sen var det dags att gå till sängen och läsa böcker. James somnade snabbt, och jag och Alma fick några timmar själva att slappna av efter en dag då det varit fullt upp.

Jag tittade på någon dokumentär, och slöscrollade på mobilen, för det var ungefär det enda jag orkade med den kvällen. 

Jag hade ätit middag tillsammans med James 16-tiden, men det är lite för tidigt för middag för mig så jag hade inte ätit så mycket. Därför blev det middag nummer 2 senare på kvällen. Jag provade Felix penne mozzarella som jag velat pröva ett längre tag. Den var inte äcklig, men inte väldigt god heller. Helt ärligt vet jag inte riktigt vad jag tyckte om den?

Någon gång mellan 23:30 och midnatt gick jag och lade mig. Eftersom James ännu brukar vakna till på natten eftersom han hatar att sova ensam (men också inte vill sova i min och Pers säng med oss), och han dessutom brukar sova extra oroligt då Per är borta, så hade jag bestämt mig att sova i hans rum. Det hade jag gjort natten innan också, för att försöka undvika att han skulle vakna då Per for (men det misslyckades ju). Natten innan hade Alma sovit med Per tills han for, men den här natten behövde hon sova med oss i James rum. Men hon var inte alls nöjd över att behöva sova i sin egen säng, fast den var helt bredvid mig. Hon är van vid att sova så hon rör vid mig eller Per, och så ville hon göra nu också. Så det tog en stund att övertyga henne om att sova själv. Men till sist gav hon upp på sina försök att krypa in under mitt täcke, och vi sov alla gott hela natten.

Torsdag 6 februari

Den här morgonen vaknade vi 7, men steg upp först 7:30, och eftersom jag hade sovit en ganska lång och relativt bra natt mådde jag betydligt bättre än dagen innan.

Sekunden James och jag steg upp hade Alma krupit in under mitt täcke, eftersom hon inte hade fått vara där under natten. Och därifrån steg hon upp först efter att jag hade lagt ner frukost åt henne i köket, och sen ropat efter henne några gånger. Hon hade verkligen inte lust att stiga upp den här morgonen. För det mesta är det ganska bråttom till maten, men hon kände nog på sig att det var kallare ute den här dagen, och efter frukost vet hon att hon måste ut, och det hade hon ingen lust med.

Efter lunch var det dags att måla, rita och öva skriva bokstäver. James hade veckan innan pratat om då dom målat med fingerfärg och gjort handavtryck på dagis, och så kom han ihåg att vi gjort det hemma också (eventuellt för att vi har hans hand- och fotavtryck i ram, tillsammans med ett foto på honom). Så den här dagen kom jag ihåg att rota fram fingerfärgen vi skaffade någon gång för att göra farsdagskort för något år sen.

Några bokstäver och siffror hann vi också öva skriva. Han hade lite hunnit börja tappa intresset då vi kommit såhär långt, så det blev inte så många bokstäver skrivna ordentligt innan han tyckte vi skulle göra något annat istället.

Ett kort till mommo hann han också fixa. Handavtryck på insidan, och en teckning av honom och mommo på framsidan. Tog oss enda till onsdagen veckan efter innan vi kom så långt att vi kom ihåg att skaffa frimärke och föra kortet till postlådan. Oops.

Vattenfärgerna var också fram en sväng. Han målade några bilder, men bad mig också måla. Jag skulle måla blommor och en dinosaurie. Blommor är ändå relativt lätt att måla, i alla fall så det ser ut som blommor. Men dinosaurien?? Hahaha. 

Dagen rullade på. James ville igen prata med mommo, så det gjorde vi nog typ halva dagen (medan vi gjorde annat). Och sen lekte vi mest.

Till mellanmål bestämde jag mig för att steka plättar. Dels för att jag var sugen på plättar, men vi hade också råkat köpa på oss lite för mycket ägg och mjölk, så vi behövde använda upp lite av det.

Dagen fortsatte vidare. Mera pratande med min mamma, lek, och jag fick till och med göra lite jobb medan han lekte och pratade med mommo.

Till middag den här dagen fick det bli pasta och köttfärssås. Med den här gulliga hjärtpastan. Vi har köpt av den en gång förut, och vi tyckte alla den var både gullig och god, och James frågade en dag om vi kunde äta sån igen någon gång. 

Alma tog det mest lugnt hela dagen. Som hon brukar. Nerbäddad i mitt täckte som jag hade tagit till soffan eftersom jag frös tidigare under dagen.

Vi hann leka en stund till efter middagen innan det var dags med alla kvällsbestyr. En av kvällens böcker vi läste var Alfons Åberg. Och den här dagen behövde James älgmjukis också vara med och läsa (och sova). Han har aldrig varit ett sånt barn som behöver mjukisar med sig då han sover, men vissa nätter är undantag. Och också då är det inte alltid samma mjukis. Det beror helt på humör just den kvällen.

Min middag nummer 2 den här kvällen blev en fryspizza. Som var superliten. Men den mättade bra i alla fall, och var ganska god, och det är ju huvudsaken.

Resten av kvällen tittade jag lite på tv, och jobbade. Alma och jag gick och lade oss ungefär samma tid som kvällen innan, men Alma var ännu oroligare och ovilligare att sova än kvällen innan. Hon vandrade iväg från sovrummet flera gånger, och jag behövde gå och hämta henne. Till sist somnade hon, men då närmade sig klockan 1. Jag hade hoppats på att somna tidigare än kvällen innan, men så blev det ju inte eftersom Alma hade andra planer.

Fredag 7 februari

Den här dagen steg vi upp lite över 7. Och dagen blev inte alls som planerat. James hade fått öroninflammation veckan innan, och var nu på slutrakan av sin antibiotikakur. Men den här dagen började han klaga på att örat gjorde ont till och från igen, och han gick och vilade och var hängig och nere till och från. Men det var väldigt oklart var det egentligen gjorde ont, för han sa att det inte var inne i örat, utan det var utsidan som gjorde ont. Och värkmedicinen hjälpte inte. Och mellan det att han sa att det gjorde ont och ville vila, så var han hur glad och nöjd som helst och grejade på helt som vanligt. Så jag har ingen aning om vad det handlade om, om han hade slagit sig då jag inte tittat, eller om det hade att göra med inflammationen, eller något helt annat? Efter den där dagen har han inte klagat på örat det minsta, inte ens då vi frågat honom vid flera tillfällen. Vilket gör det hela ännu mer till ett frågetecken. Jag tror inte heller han hittade på, för det verkade inte så på hans mående, och örat var väldigt rött, och verkade klia då han sa att det gjorde ont. Dessutom brukar han inte hitta på då det handlar om att något gör ont.

Det blev ändå en hel del lek, och några timmar samtal med min mamma, också den här dagen. Men med lite segare stunder då han ville ligga på soffan och titta på barnprogram istället. Aptiten kom och gick, och vissa gånger åt han som vanligt, och sen var det stunder han inte ville ha så mycket och klagade på ont i örat.

Under en av dom lite bättre stunderna under förmiddagen gick vi ändå ut på en kort promenad med Alma. Jag hade hoppats att han kanske skulle piggna till av det, men så blev det ju inte.

Mot kvällen verkade det ändå bli bättre, och vi byggde med magneter och han var glad och nöjd och grejade på med sina leksaker. 

Han badade också, och åt sen kvällsmat med helt ok aptit. Men sen då vi skulle gå för att läsa så klagade han på örat igen. Den gången gick det ändå över snabbt, för då jag frågade honom om det typ 20-30 minuter senare sa han igen att det var bra. Och som sagt, redan dagen efter var det inga som helst problem mera.

Precis som dom andra kvällarna somnade han snabbt, och jag åt lite middag, tittade på tv, och gjorde lite jobb.

Per kom hem någon gång runt 23-23:30. Vi tittade på ett avsnitt av en serie innan det var dags att gå och lägga sig. Alma var väldigt glad över att Per var hemma igen, och att få sova i vår säng igen. Jag sov med James en natt till. Han var så himla ivrig över att Per var hemma, så han vaknade redan 4:30 och skulle ha velat stiga upp. Sen var han vaken till och från fram till klockan 6, men sen verkar vi båda ha lyckats somna om, för vi vaknade igen vid 9! Och det blev en otålig väntan på att klockan skulle bli 10 (jag lovade hålla James borta från sovrummet fram till 10, så Per fick sova lite längre efter resandet dagen innan), men frukost fick vi i oss i alla fall. Sen steg Per upp och James var så glad!