I slutet av maj passade vi på att åka iväg på en liten semesterresa. En resa tillbaka "hem" till Bournemouth. Som vi har saknat den där härliga staden!
Resan började väldigt tidigt på söndagsmorgonen. Vårt flyg skulle gå klockan 8, så vi var på plats redan klockan 6. Skönt att bo i Helsingfors och inte behöva 3 timmar på sig för att ta sig till flygplatsen! Skönt också att kunna ta sin egen bil dit. Efter lite funderande hit och dit kom vi fram till att det var det bästa valet, för vi sparade massor av tid (och energi), och det kostade inte hemskt mycket mer att parkera där jämfört med vad vi skulle betala om vi skulle åkt dit på annat sätt.
Vi hade lyxen att få åka med ett av Finnairs nya A350 XWB. Det var riktigt häftigt, och definitivt en av de smidigaste och bästa flygresor jag varit med om. Mindre oljud, knappt någon obehaglig känsla i öronen, och så fanns det en hel drös med gratis filmer och serier att titta på. Var man inte intresserad av det kunde man istället titta på kamerorna som fanns på två ställen på utsidan av flyget. Till och med jag som är riktigt, riktigt flygrädd nästan njöt av resan. Önskar att jag alltid kunde få flyga med det flyget.
9.10 skulle vi landa, men hade turen att vara framme lite tidigare. Skönt!
Efter kontrollerna och efter att vi plockat upp vår väska blev det den vanliga rundan till M&S Simply Food (en av mina favoritbutiker! Önskar de fanns här, eller i alla fall en ordentlig motsvarighet) för att köpa lite lunch. Klockan var knappt något alls, och vi tyckte båda att det var lunchtid, och att vi varit vakna så länge att det nog borde närma sig eftermiddag snart. Ändå hade klockan inte ens blivit 12.
När vi närmade oss Bournemouth körde vi igenom några rejäla åskskurar, så vi var lite oroliga att det skulle regna då vi kom fram. Det skulle inte annars vara ett så stort problem, men vi visste att vi skulle vara tvungna att gå en bit för att komma till hotellet, och det skulle inte varit så kul i ösregn. Som tur var lyste solen då vi kom fram.
Vårt hotell låg mindre än 100 meter från den här fantastiska utsikten. USCH vad jag saknar den här platsen! Tänk att det här är platsen vi kallade för hemma i drygt 3 år. Det känns redan som så långt bort, som om det knappt ens hänt. Men ändå känner vi ännu att Bournemouth är hemma, på ett vis. Det kommer nog alltid vara det. Dels för att vi båda verkligen älskar den där staden, och kände oss väldigt hemma där, men troligen också för att det är första stället där vi hade ett gemensamt hem. Det är liksom där vi sådär på riktigt började vårt liv tillsammans eftersom vi blev sambon.
Vi hann till och med skymta ett brudpar på väg till sin fest (eller vigsel) där nere i det där vita tälten.
En mycket lång, men bra första dag!
