Alla helgons dag

I lördags var det Alla helgons dag. Sen 2019 har vi haft som tradition att åka till en gravgård för att tända ljus. Första året var vi till Sandudds begravningsplats, eftersom vi bodde i Böle då och det är en fin gravgård och jag visste att där fanns ett stort område för ljus för såna som är begravda på annan ort.

Från och med 2020 har vi istället varit till Vilan på Brändö, eftersom det nu är en av dom närmaste efter att vi flyttat. Otroligt fin och liten och mysig plats. Dessutom bjuds det alltid på glögg och pepparkakor där just den här dagen, och det är överlag bara en så himla fin stämning. Något alldeles annorlunda än vid Sandudd.

Varje år från och med 2019 har jag varit och tänt ljus. 2020 var James bara 2,5 veckor gammal, vilket också betyder att det bara var 2,5 veckor efter kejsarsnittet, men vi åkte ändå, fast det kändes lite stressigt/jobbigt då vi ännu var ganska ovana vid att åka iväg någonstans med en bebis med oss. Och jag fortfarande hade lite svårt att röra mig. 

Ett år var jag ensam eftersom James var sjuk. Men utöver det har vi alltid varit hela familjen, inklusive Alma.

I år är första året James lite fattat vad som var på gång, och han tyckte det var spännande. I år delades det dessutom ut godisaskar och reflexer till barnen. James blev väldigt glad över det!

Just dom där godisarna påminner mig dessutom om pappa. Någon gång då jag var liten, typ i James ålder (alltså ~4 år), fick jag en sådan där ask då vi var till butiken. Jag vet inte varför det är ett minne som fastnat, för det är inget speciellt med det. Men jag har alltid tänkt på pappa då jag sett/ätit såna godisar sen dess. Känns extra mycket nu då han inte längre finns. Och fast jag inte är en sån som tror på "tecken" på det viset, så kändes det här som det kom från pappa. Att dom bjöd på just såna här godisaskar just den dagen som man tänder ljus för dom som gått bort. Det känns som det var pappa som ville bjuda på det till James. 

Besöket i år blev ganska kort, för det blåste rejält. Vinden kom dessutom från något sådan håll så det blåste extra mycket just precis där, och det var riktigt kallt. Pepparkaka och glögg hann vi ändå med. James smakade på glögg för första gången och tyckte om det, men fattade inte helt varför en dryck ska vara varm.

Familjen reflex ut på promenad

En oktoberkväll tog jag med mig James ut på promenad med Alma. Vi har alla ordentliga reflexvästar. Jag fick beröm för min senast dagen innan då jag var ut och gå och en bil stannade för att säga att jag syntes jättebra och att det var super. (Men fatta vad rädd jag blev då en bil stannade bredvid mig då jag gick längs en lite mer avsides väg och det var mörkt)

Det klagas varenda vinter i områdets Facebook-grupp att folk inte använder reflex och att det gör det jobbigt för bilister, och jag håller med. Både som bilist och fotgängare tycker jag reflex är jätteviktigt, och därför har både Per och jag rejäla reflexvästar, och vi blev jätteglada då vi hittade en i James storlek förra hösten, OCH vi dessutom hittade till Alma. Man borde inte kunna missa oss då vi är ut.

Jag hade trott att det skulle bli en kort promenad, för både James och Alma är såna att vissa dagar vill dom gå långt, andra dagar vill dom helst inte gå alls. Dessutom var klockan så mycket att det började bli dags för kvällsmat för James, så jag hade siktat in mig på rundan som är typ 800 meter. Därför hade jag bara crocs på mig. Inte dom bästa promenadskorna.

Men sen ville James absolut gå längre, så det slutade med en 2,5 km lång promenad istället för dom 800 meter jag trott.

Men alla gick superduktigt, så det var inte så farligt fast det blev en längre promenad.

Och syntes gjorde vi ju!

Födelsedag och rådgivning

På måndagen efter kalaset, 14 oktober, var det James födelsedag!

16 oktober var det dags för hans 4-årskontroll på rådgivningen. Allt var som det skulle, och det fanns vissa saker han till och med var lite bättre på än vad 4-åringar brukar vara (och sen fanns det en grej han behövde öva lite mer på, men som han inte var oroväckande långt "efter" med. Och helt ärligt är det troligen mest för att vi inte övat speciellt mycket.)! 

Och så fick han vaccin. Längesen senaste sprutan, och det här var dessutom första sprutan sen han blivit så stor att han på riktigt fattar och hänger med då det gäller såna saker. Han var typ 1,5 år senast han fick spruta, tror jag? Men det hade gått väldigt bra i alla fall, fast han varit lite nervös inför det dagarna innan, och nog var ganska nervös också då han skulle få den. 

Vårdbesök av diverse slag har alltid varit väldigt lätta med James. Jag tror det har att göra med att det är Per som tar hand om det. Jag och min panikstörning får panik av allt sånt, men Per är väldigt lugn. Så James har aldrig behövt känna av min oro då han varit till rådgivningen, läkaren, tandläkaren, osv, så han tycker mest det är roligt att fara till såna ställen. Och det är så skönt att det är så! Dessutom är han väldigt duktig med alla undersökningar, också fast han kanske varit nervös eller lite fundersam så har han alltid låtit dom göra det som behövs.

Dagen efter fick jag influensavaccin (Per hade fått veckan innan), och i och med att James hade fått fyrvalent vaccin (tror jag det var?), som bland annat innehåller stelkrampsvaccin, påmindes jag om att jag nog inte fått stelkrampsbooster sen jag var 11-12. Jag frågade om det, och fick den boostern samtidigt då jag ändå skulle dit för att få influensavaccinet.

På kvällen var båda mina armar riktigt ömma. Men i övrigt kände jag inte av så mycket. Bara svårt att sova då jag brukar sova på sida men båda armarna gjorde ont.

Dagen efter gjorde armarna ännu ont, och det var stora röda områden runt båda stickställena. Tror inte jag fått så stora röda områden förut, också fast det blivit lite rött? Och så kände jag mig lite trött, lite illamående och allmänt seg.

I typ TRE nätter hade jag svårt att sova på någondera arm för att båda var ömma och gjorde ont. Och dom stora röda områdena höll i sig i 4-5 dagar. Sen blev det istället ett gult blåmärke på ena armen, och ett lila på andra. Tror inte jag varit med om det förut. På torsdagen veckan efter började det långsamt försvinna, men syntes ännu lite, lite då jag visste var jag skulle titta. Förut har det blivit lite rött och svullet runt, och varit ömt 1-2 dagar. Men den här gången blev det liksom STORA röda områden. 

Året innan då jag fick influensavaccin så lyckades jag får covid så att jag blev sjuk dagen efter. Och DET var inte kul, att ha både biverkningar och covid samtidigt. Jag mådde riktigt, riktigt dåligt, fast jag dagen innan inte känt av något alls. Huu.  

James 4-årskalas

12 oktober var det dags för James 4-årskalas! SOM han hade väntat. Flera veckor gick han omkring och frågade om näääääär det är hans kalas, och om han inte fyller år snart. 

Det brukar vara ganska många gäster på hans kalas, men i år tror jag det kan ha varit flest hittills. Så roligt! Eller ja, jag som introvert och som dessutom hade haft fullt upp i två veckor och nu började vara ganska trött så kände nog mest att det var skönt att kunna gå lite åt sidan och inte vara mitt i allting. Men James hade så himla roligt, hade ett himla bra kalas, och var så nöjd efteråt, och det är det absolut viktigaste! Han sa flera gånger efteråt att han hade haft så himla roligt. 

Då alla gäster hade gått ville han inte lämna grupprummet där vi hade kalaset, utan skulle velat stanna kvar där hur länge som helst. 

Eftersom jag inte vill lägga upp foton på gästerna kommer det istället bilder på vad vi bjöd på.

I år ville James att födelsedagstårtan skulle vara gul med dinosaurier på. Jag la på frostingen, och den fick han hjälpa till med dekorationerna. 

På sidorna la vi lite större dinosaurier. Lite oklart vad dom är gjorda av, men något vitchokladaktigt tror jag. Smakar väldigt lite, men ändå gott. 

Och ovanpå la vi massor av dinoströssel!

Och för att inte det här inlägget ska innehålla bara mat så kommer här en bild på James och mig då vi spelade lite under kalaset. 

Himla bra kalas blev det! James hade så roligt med alla sina gäster, och han blev så glad över alla sina fina presenter, och har lekt med precis varenda en av dom flitigt ända sen kalaset. 

En höstig vecka i Kimito, dag 5-7

Onsdag 2 oktober

Den här dagen bjöd på regn och lite kyligare väder. Alltså inte lika roligt uteväder som dom tidigare dagarna, så James lekte inne hela förmiddagen. Bland annat blev det trumkonsert till Arne Alligator-låtar.

Per hade glömt att lämna bilnyckeln till mig då han for på måndagen, trots att bilen blev här. Så han blev tvungen att posta nyckeln. Den här dagen hade nyckeln kommit till posten, och mamma och James åkte iväg för att hämta den och handla lite smått. Det var första gången bara dom två åkte iväg någonstans med bil själva, och Alma var inte det minsta road. Hon var väldigt ledsen och upprörd, och låg i fönstret och vaktade hela tiden dom var borta. 

Jag passade på att skriva på lite blogginlägg och jobba medan dom var borta. Då dom kom tillbaka var det dags för mellanmål. James ville bara ha en halv donits, så han åt mest annat smått och gott till mellanmål, och jag fick 1,5 minidonits. 

Trots regnigt väder mest hela dagen höll det upp i alla fall några stunder under dagen så James hann ut och leka två gånger. Lite lätt regn var han okay att leka i, men sen då det började regna mera igen var det inte lika kul att vara ute mera. Och jag kan ju inte annat än att hålla med.

Medan mamma och James var ute och lekte hann jag få klart lite jobbgrejer, så i alla fall veckans some-inlägg blev klara och inställda så de publicerades automatiskt. 

Till middag den här dagen var det mammas goda fisksoppa. James älskar fisksoppa. Jag är däremot riktigt petig då det gäller soppa, och det är bara mammas soppor som duger. Såååå gott att få fisksoppa igen, det var ett tag sen sist!

Under kvällen övade James på att knyta lite, men intresset höll i sig ungefär en minut. Men för första introduktionen till att knyta var det väl helt okay. 

Då jag frågade James vem som skulle komma och sova med honom den här kvällen sa han bestämt att det var jag som skulle göra det. Men då vi var redo att gå upp och lägga oss ändrade han sig plötsligt, och ville att mamma skulle läsa för honom ikväll också. Så jag passade på att jobba lite till. Då James sov löste jag korsord en stund, och mamma och jag tittade på tv tills det var dags att gå och lägga sig.

Torsdag 3 oktober

Torsdagen hade vi inga speciella planer för. 

Till lunch blev det något väldigt enkelt den här dagen. Fiskbitar (typ som fiskpinnar men mycket godare) och franskisar för mig och mamma, och fisk och pasta för James. Ser lite tråkigt ut kanske, men var väldigt gott!

Sen gick vi på en kort promenad. James använder knappt vagn mera, men vi hade med resevagnen ifall den skulle behövs. Då han såg oss packa med den sa han att han ville ut och gå med den och att mommo skulle komma med. Jag kom ihåg det den här dagen.

Resten av dagen lekte James och mamma, och jag började långsamt förbereda inför att vi skulle åka hem dagen efter. Jag passade på att gå ut och fota, som jag brukar försöka hinna med då vi är i Kimito. Fast jag inte lagt upp såna foton på länge på bloggen så brukar jag ändå ta min fotorunda, för det är kul att titta tillbaka på senare.

Den här kvällen ville James att jag skulle komma och natta honom. Han somnade väldigt snabbt, och sen blev det korsord och tv för mig, som dom flesta andra kvällarna. Medan jag via Flightradar24 följde med Pers flygresa tillbaka till Finland.

Fredag 4 oktober

Det här var dagen vi åkte tillbaka till Helsingfors. Så då jag vaknat bäddade jag ihop bäddsoffan vi brukar sova på medan vi är där, och sen började jag packa. Jag brukar föredra att packa så mycket som möjligt dagen innan, men den här gången hade vi en hel del tvätt som torkade ännu dagen innan, och vi skulle dessutom starta senare än vanligt. Så det fanns mer tid att fixa allt samma dag. Vi hade inte heller med oss jättemycket grejer. Bilden nedan visar en del av packningen, och jag inser att det ser ut som vi har en hel del, men jämfört med vad vi hade med oss då James var mindre så är det ganska lite. Jag fick utan problem in allt i bakluckan, också fast vi utöver våra grejer vi hade med oss dit fick med oss en massa äppel och annat gott ätbart från trädgårdslandet.

James var både ivrig och inte ivrig på att åka hem. Han ville absolut inte åka från mommo, men ville också hem och träffa pappa. James lekte allt vad han hann fram till klockan 15 då vi behövde åka iväg.

Jag brukar inte köra bil, och har dom senaste ~5 åren kört bil ännu mindre än förut. Så att jag nu behövde köra dom första ~55 kilometrarna, med fullastad bil och både James och Alma med, kändes ganska nervöst. Jag har främst kört bil på Kimitoön, och mellan Bjärnå ABC och mammas (och kört bara typ...2 gånger tidigare under 2024). Men den här gången behövde jag köra eftersom kom Per med buss till Neste i Pemar och mötte oss i och med att han kommit hem från arbetsresan sent kvällen innan, och sen tog han över körandet resten av vägen hem. 

Bilresan gick hur bra som helst, och det hände inget speciellt. I och med att Strömma bro var stängd var det väldigt mycket trafik åt båda håll, men folk skötte sig faktiskt riktigt bra och jag såg inga farliga omkörningar! Helt otroligt. Fast det kändes som det var mötande trafik konstant, och vi på vår sida vägen också var en låång rad bilar, vilket är ovanligt.

Väl hemma igen packade vi ur bilen, och sen gick jag ganska genast ut på en promenad. Det hade hunnit bli riktigt höstigt medan vi var borta!

Till middag lagade jag skink- och ostpaj eftersom det är snabbt och enkelt. Efter att James hade somnat åt Per och jag middag och tittade på den svenska filmen One more time. Samma film jag tittat på under helgen, men jag tyckte den var bra och ville att Per också skulle se den. 

En höstig vecka i Kimito, dag 3-4

Måndag 30 september

På måndagsmorgon kom Per hit med James. James hade varit med honom hos hans föräldrar under helgen, i och med att han själv sen skulle bort. Då han lämnat av James åkte han vidare till Helsingfors, eftersom han skulle åka till London på arbetsresa tidigt följande morgon.

Vi andra hade en fullspäckad dag framför oss! Efter lunch for vi till Kimito. Vi började med att åka till gravgården och plantera blomman, det vi hade tänkt göra dagen innan men som inte blev av på grund av regnskuren. Efter det ville James gå in i kyrkan och titta. Han har frågat om det flera gånger förut, men den har alltid varit stängd då vi varit dit, men den här dagen var det öppet. James första reaktion då vi kom in i kyrkan var "Oj vad det är fint!!" Och det måste jag hålla med om. Kyrkor brukar för det mesta vara väldigt fina, och Kimito kyrka är något extra.

Efter det fortsatte vi till biblioteket. Då vi såg Arne Alligator i Villa Lande tidigare i år märkte han att det var ett bibliotek där, och undrade om vi någon gång kunde fara dit. Den här dagen blev det äntligen av. Dom har varit till olika bibliotek ungefär varje vecka på dagis under september, så intresset är extrastort just nu. 

Vi lånade en hel hög med böcker att läsa under veckan, och gick sedan för att gunga en liten stund i lekparken vid biblioteket. 

Efter att ha ätit mellanmål hemma hos mamma blev det en snabb runda ner till stranden ännu, och efter det lekte James och mamma ute tills det var middag.

Då James skulle sova läste vi flera av böckerna vi hade lånat. Efter att han hade somnat hann jag göra lite jobb, och titta på tv en liten stund innan jag också gick och lade mig.

Tisdag 1 oktober

Medan James åt lunch på tisdagen passade jag på att göra lasagne så det skulle vara klart att lägga i ugnen då det var dags för middag. Sen åkte vi till min moster. James hade redan i några veckor pratat om att han ville åka och hälsa på dom, och mata deras höns. Så, det var planerna för dagen.

Matandet av hönsen gick lite sådär. Han hade med sig lite gott till dom, och vågade mata dom en kort stund, men sen blev han lite rädd för dom. Så istället ville han gå in och leka.

Efter att ha lekt inne en stund, och tagit paus för saft och bulle, ville han gå ut och leka i deras Muminhus istället.

Efter lite lirkande lyckades vi få honom övertalad om att det var dags att åka hem. Han hade inte alls lust. På vägen hem förde vi också lite blommor till mommos hus, så dom kan övervintra där. James har inte varit till det huset på många år, jag tror han var yngre än 1 år då han var dit, så han kom inte ihåg att han varit dit förut.

Då vi kom tillbaka hem var det dags för mellanmål, och sen ville James raka vägen ut tillbaka och leka. Och så blev det. Han och mamma lekte ute, och jag passade på att jobba lite, och sen laga middag.

Efter det fortsatte jag göra jobbgrejer, och sen var det bastu innan det var dags för kvällsmat för James. Han hade bestämt att han ville att mamma skulle natta honom, vilket var en ny grej. Han har aldrig förut bett någon annan än Per eller mig att natta honom, och sen faktiskt gått med på det. Men den här kvällen var han nöjd med sitt val. Jag var beredd på att jag kanske skulle behöva gå och ta över nattningen ifall han ångrade sig, men det gick hur bra som helst. Jag glömde också säga åt mamma att vi har ett maxantal böcker vi läser, så han lyckades få mamma att läsa hur många böcker som helst. Vilket säkert bidrog till att han var nöjd med sitt val, haha!

Medan mamma nattade James fortsatte jag jobba. Sen tittade vi på tv en stund innan det var dags att gå och lägga sig.

En höstig vecka i Kimito, dag 1-2

Sista helgen i september åkte vi iväg till Kimitoön. Planen var ursprungligen att vara där lördag till tisdag eftersom dagis hade utbildningsdag på måndag och därför var stängt, så en långhelg på ön skulle passat perfekt. Men sen råkade Per få en arbetsresa att passa in tisdag-torsdag, så James och jag blev kvar till fredag. Perfekt med en liten höstlovsvecka för James.

Lördag 28 september

Vi startade från Helsingfors runt klockan 10, och eftersom vi inte stannade alls på vägen var vi framme redan lite före klockan 13. Skönt! Jag for en snabb sväng till mamma och åt en sen lunch, och förde Alma och mina saker.

Just den här dagen var det Äppeldagen på Söderlångvik gård. Arne Alligator skulle vara där, så vi funderade på att åka dit. Men eftersom vädret var ganska blandat så hade vi inte berättat för James om våra planer, ifall det skulle börja regna så mycket att det inte kändes värt att åka.

Som tur var verkade vädret lite bättre än vad som utlovats, så 14-tiden blev att åka iväg till Söderlångvik! James blev eld och lågor då han fick höra om dagens planer.

Precis då vi kom dit kom det förstås en regnskur, men det var inte så farligt. Jag klarade mig fint med paraply, och James hade regnhalare. En stund orkade James lyssna, men sen tyckte han det andra verkade intressantare och han ville se vad annat som fanns. Som tur var hörde man Arne bra fast man var en lite längre bit ifrån.

Jag har inte varit till Söderlångvik gård på flera år, så det var roligt att vara dit igen. Så fint område. Glömmer alltid bort hur fint det är, tills jag kommer dit igen och påminns om det.

Det fanns en hel del att titta på. Favoriterna blev ändå att kasta ringar och bollar. 

James ville absolut inte åka hem. Vi var där 1-1,5 timme, men han skulle gärna varit där mycket, mycket längre. Det slutade regna en stund efter att vi kommit dit och sen var vädret helt okay. Men vi andra var inte lika ivriga på att bli där så mycket längre, efter att ha suttit i bilen redan flera timmar den dagen, och nästan bara hunnit packa ur bilen innan vi åkte iväg igen. Dessutom var det dags för James att äta middag, speciellt eftersom han inte riktigt hade haft ro att äta ordentligt tidigare under dagen då han var så ivrig och otålig på att få vara hos fammo och faffa.

Till slut gick han ändå med på att åka därifrån. Dom åkte tillbaka till Pers föräldrar, och jag till mamma. 

Hemskt mycket mer av värde blev inte gjort den dagen, för det hade redan varit en lång dag. Dagen man åker till/från Kimitoön känns MYCKET mer nu då vi har barn, för det kräver så mycket mer av en då man behöver underhålla någon som tycker det är vääääääldigt lång väg och tar vääääääldigt länge.

Men det blev i alla fall sol en stund på kvällen, och en regnbåge syntes till!

Jag avslutade kvällen med att titta på första halvan av den svenska filmen One more time. Finns på Netflix, och är tips om man vill se på en ganska mysig, rolig film som inte kräver så mycket av en!

Söndag 29 september

Jag hade sovit lite dåligt och kände mig mest trött hela dagen, och hade huvudvärk som inte ville ge sig. En riktigt seg söndag.

Mamma och jag for till Kimito för att handla. Planen var att först fara till gravgården med blommor. Men inom någon minut från att vi stigit ur bilen kom en sån otrolig regnskur! Vi trodde först det var hagel för det var så hårt regn. Jag hoppade snabbt tillbaka in i bilen, men min jacka hann ändå bli rejält blöt. Det var en galen regnskur! Så det fick bli till en annan dag. Istället for vi och handla. 

Då vi handlat färdigt, vilket inte alls tog länge, sken solen och det var hur fint som helst! Då vi kom hem hade jag planer på att ta en promenad, men eftersom jag såg en hel del mörka moln avvaktade jag lite. Och det var tur, för det kom en skur till. Men den drog över väldigt snabbt, och sen vågade jag mig och och gå.

Efter promenaden lagade jag middag och då kom det igen några lätta regnskurar, trots att solen sken. Knäppt väder den här dagen.

Väldigt mycket mer blev inte gjort den här dagen. Jag hann vara i bastu, och sen löste jag korsord en del av kvällen. Och jag fortsatte ha huvudvärk.

Jag avslutade kvällen med att se andra halvan av One more time.

En liten söt septembermarknad

Ett veckoslut i slutet av september ordnades en liten söt marknad en liten bit ifrån oss. Den påminde oss väldigt mycket om marknaderna som ordnades lite hela tiden i England, och som vi lite saknat.

Det blev en väldigt snabb runda dit. På vägen dit såg James ett barn som åt på något, och han var väldigt bestämd att han ville ha en likadan. Och så blev det. Någon sorts marshmallow-liknande grej, som faktiskt var ganska god. Men otroligt söt. James åt kanske max 1/4 innan han fick nog. Han är inte väldigt förtjust i sötsaker, utan det räcker ofta med ganska lite för att han ska vara nöjd, och han ber väldigt sällan om att få. Ofta verkar det som konceptet godis är mer spännande att det faktiska godiset.

Han fick också spela ett spel där man skulle fiska upp en fisk, och sen baserat på siffran under den fick han välja mellan några olika vinster. Han valde gatukritor, och provade dom genast vi kom hem. Han har provat sådana förut några gånger då något annat barn haft såna på gården, och han har tyckt att dom varit roliga att rita med.

Vi var på marknaden kanske max 15-20 minuter, men det var ändå en trevlig liten utflykt i det fina höstvädret. Det blev också en skön liten promenad eftersom marknaden bara var 1 kilometer hemifrån.

Mini Midnight Run Helsinki 2024

Under sommaren (eller om det var våren?) anmälde Per sig till Midnight Run via sitt jobb. Senare såg jag att de i år också hade Mini Midnight Run, och i augusti bestämde jag mig för att anmäla James till det. Fullt medveten om att det kommer vara en sådan där grej han antingen kommer älska eller hata. Som tur var visade det sig vara en grej han älskade! Vi berättade om det ungefär en vecka i förväg (ifall han skulle varit skeptisk och vi skulle behövt övertyga honom om att det nog skulle bli kul), och han blev eld och lågor! Väntade otåligt hela veckan, och var alla dagar ledsen över att det inte var springtävling redan "imorgon".

Till slut kom lördagen äntligen, och vi åkte iväg. Han tyckte det var så spännande!

Först lyssnade vi på Arne Alligator. 

Och sen var det dags att springa! Första några metrarna ville han bara vara i Pers famn, men sen ville han springa själv. Loppet var 300 meter, och han sprang så duktigt och var så ivrig och så glad. 

T-skjorta ingick i anmälningsavgiften. En omedelbar favorit. James hade den på sig hela dagen, och sen skulle den också vara ovanpå pyjamasen så han kunde sova med den på sig. Och sen hade han den ännu på sig följande dag. Han pratade om att han ville ha den på sig också följande natt, men efter att ha bytt till pyjamas glömde han bort det och jag kunde lägga den i tvätten.

Då dom kom i mål fick dom medalj och en goodiebag. Kanske inte den allra bästa goodiebagen för yngre barn. Men det råkade sig att tandkrämen man fick är tandkrämen James använder. Och Per och jag gillade vattnet och Corny-stången.

Och dom här älskade vi alla tre! James skulle ha kunna sluka hela påsen redan i bilen på vägen hem. Jättegoda! Jag gillar inte riktigt knäckebröd och trodde det här skulle vara miniknäckebröd med smak, men det är mer mot surskorpshållet, och såna gillar jag!

Efter att James hade sprungit tittade vi runt lite på vad annat som fanns. Flera av sponsorerna för dom "riktiga" loppen hade inte ännu kommit dit, men ett gym fanns på plats med cornhole-spel. James lyckades faktiskt få en påse i, och fick en tygkasse.

Sen hade vi tänkt att vi skulle försöka ta oss hemåt. Men James vägrade. Han ville bara vara kvar, det var det enda han ville. Han ville inte göra något speciellt där, han ville bara vara där. Till slut övertygade vi honom om att gå och träffa en av mina vänner som precis kommit in till stan och skulle springa på kvällen. Så då gjorde vi det. Och då vi sen gick förbi Senatstorget på väg tillbaka så hade alla barn sprungit och det hände inte så mycket mera där. Då var han okay med att vi åkte hem.

Per var mest bara hem och svänga och så for han tillbaka in till stan igen. Det hade lovats regn hela dagen, men vi hade tur och det kom bara några få droppar precis då James sprang, men resten av tiden vi var i stan så regnade det inte. Meeeen då Per for iväg började ösregnet, och det blev en väldigt blöt runda för dom. 

Själv nattade jag en trött men glad James, och sen åt jag pizza framför tvn, och följde med hur springandet gick för dom jag kände som var och sprang 5 kilometer.