En lite annorlunda promenad

I slutet av förra veckan passade vi igen på att ta en liten promenad. Det var på Halloween, och det var landets varmaste Halloween on record. I vissa delar av landet var det 23 grader! Här utlovades "bara" 18, och nog var det varmt alltid. Vi har haft riktigt varmt i början av oktober förut, men mot slutet har det börjat svalna. Nåja, efter Halloween utlovades betydligt svalare väder igen, och så blev det. 
Efter att ha gått bara en liten bit fick vi sällskap av två mormoner som absolut ville följa med oss på vår promenad. Jag höll kanske inte riktigt alls med, för jag föredrar att kunna gå i min egen takt, prata med Per och stanna och fota och helt enkelt bara ta det lugnt. Och det är ganska svårt med två främlingar hack i häl som pratar oavbrutet om något man inte alls är väldigt intresserad av. 

Efter en bit började vi tydligen gå åt fel håll för deras del, för de bestämde sig för att vända om. Men först ville de ha våra kontaktuppgifter. Först ville de att vi kunde komma överens om en tid då de kunde komma över och berätta mer. Då vi sa att vi flyttar utomlands ville de ha kontaktuppgifter så de kunde skicka någon annan att prata mer med oss. Men vi bestämde oss för att inte dela med oss av någon form av uppgifter. 

Det jag däremot fick lära mig under den delen av promenaden var att finska är ett språk som enbart "native speakers" och missionärer pratar. Så det är nog inte så konstigt att jag aldrig lärt mig språket. ;)

Jag har tyvärr lite svårt för människor som försöker tvinga saker på mig (spelar sen ingen roll om det är sitt sällskap, grejer de vill att jag ska köpa, religion, eller något helt annat) trots att jag är uppenbart ointresserad. Jag tycker det minsta de kunde ha gjort var att fråga om det var okay om de följde med oss en bit på promenaden. Vi ville inte ha sällskap. Jag tycker religion är otroligt intressant, men det här är tyvärr inte sättet jag vill höra om dem. Jag vill inte heller prata om vad jag tror eller inte tror med främlingar (de frågade väldigt rakt på frågor om vår tro). Jag anser att det är min ensak, och det är inget jag ska behöva stå till svars för. 









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar