Innan du i förskräckelse stänger det här inlägget: NEJ! Det innehåller inga äckliga bilder! Det är lugnt!
Fredagen innan vi kom tillbaka till England lyckades jag slå min ena stortå och få ett lite jobbigt sår. Eller, det såg i alla fall lite jobbigt ut, och det sved lite. Jag är ganska nojig då det kommer till sår och saker som gör ont, så jag oroade mig en hel del över det.
Det här såret ledde också till att jag inte kunde/ville gå så den på något vis rörde vid marken, så det såg väldigt lustigt ut då jag gick (i alla fall under den där första veckan!), och jag ville också helst undvika att stänga in den i plåster, strumpor och, framförallt, skor! Inte direkt roligt då jag behövde ha skor på mig hela söndagen efter att det hände, eftersom vi reste tillbaka till England. Det gjorde så ont att ha på skor. :(
I slutet av första veckan vi var hemma bestämde sig den torra huden att det var dags att lossna, och det visade sig att under såg det hur fint ut som helst. Huden som lossnade var delen som såg jobbig ut. Väldigt väldigt skönt! Då hade jag redan slutat gå superlustigt. Redan mot slutet av förra veckan så slutade den vara öm och jobbig (ena "kanten" av nageln, den del jag slog, är ännu lite ledsen) och jag har försök gå normalt nu ett tag. Men det är tydligen svårt att återgå till att gå ordentligt igen! Jag måste anstränga mig för att komma ihåg att gå med "hela foten", och glömmer bort det hela tiden. Jag går liksom på resten av foten, men inte på stortån. Känns knäppt och ovant att gå vanligt.
Jag är en människa som gillar att ha på strumpor för mina fötter brukar va kalla, så nu har jag "lidit" då jag inte kunnat ha strumpor på drygt två veckor.
Jag hatar sår. Speciellt på händer och fötter och såna delar av kroppen som man behöver använda hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar