Otrohet

Jag har funderat över det här förut, men jag tror inte att jag har kommit så långt att jag har skrivit något om det. Det är liksom inte ett område jag funderar så himla mycket på annat än då jag läser något om det eller får höra något om det.

Det finns de som absolut inte skulle vilja veta ifall deras partner varit otrogen, och det finns de som skulle vilja veta. Själv hör jag till den senare kategorin, och jag förstår inte helt de som inte skulle vilja veta. Jag skulle förstås bli riktigt sårad. Men om man inte kan tala om det skulle det också vara mycket svårt att komma vidare. Fast okay, vet man inget så finns det inget man måste komma över. Men tänk om man i något skede skulle få höra om det via någon annan? Det skulle krossa mig på ett helt annat sätt än om jag skulle få höra det av honom själv.

Vad säger det om ens förhållande om den som gjort snedsteget inte ens har modet att berätta att han/hon gjort fel? Skulle det gå att leva med en sådan hemlighet? Skulle man inte känna skuldkänslor varje gång man ser sin partner? Om man inte gör det är det något som är väldigt fel. Om någon är otrogen, kanske det då är dags att se över förhållandet lite? Kanske allt inte riktigt är som det ska? Jag vet att det sägs att det finns en "otrohetsgen" som gör att vissa personer är otrogna om och om igen, men det vet jag inte riktigt vad jag ska tro om. Jag tror, eller vill åtminstone tro, att om du verkligen älskar någon kommer du inte vara otrogen, oberoende av i vilket tillstånd du är. Du vill helt enkelt inte.

Otrohet är ett svårt ämne tycker jag. Också fast jag vill säga att det alltid är fel tror jag att jag inte kan göra det. Omständigheterna kan vara så olika. Men överlag tycker jag det är hemskt.

Jag vet inte hur jag själv skulle ta det om jag skulle få höra att personen jag älskar mest av allt varit otrogen. Jag har svårt för att helt och hållet lita på någon, och något sånt skulle verkligen förstöra det. Och jag tror jag skulle ha väldigt, väldigt svårt att bygga upp något ordentligt förtroende för personen igen. Jag har råkat ut för saker som inte ens är i närheten av lika hemska som otrohet, och redan det har sårat mig riktigt ordentligt och jag har haft väldigt svårt att komma över det, och det finns sånt jag fortfarande lider på grund av.



You can see that I've been crying
And baby you know all the right things to say
But do you honestly expect me to believe
We could ever be the same
You say that the past is the past, you need one chance
It was a moment of weakness and you said yes


You should've said no, you should've gone home
You should've thought twice before you let it all go
You should've known that word, 'bout what you did with her
Would get back to me
And I should've been there, in the back of your mind
I shouldn't be asking myself why
You shouldn't be begging for my forgiveness at my feet
You should've said no, baby and you might still have me


I can't resist
Before you go, tell me this
Was it worth it
Was she worth this

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar